Senaste konsterten: Centralstationen, Göteborg 2007-02-06 Tidigare konserter: Husband på Sten Sture, Uppsala:  1996-09-20 1996-09-27 1996-10-04 1996-10-11 V-Dala nation, Uppsala 1997-02-26 Sten Sture, Uppsala 1999-03-31 Gröna Lund, Stockholm 1999-05-26 Liseberg, Göteborg 1999-06-16 Gatufesten, Enköping 1999-07-09 Trädgår´n, Göteborg 2003-10-31 Trädgår´n, Göteborg 2004-05-28

Hej alla Lustans-fans! På dessa sidor skriver jag om mina upplevelser i samband med konserter av världens bästa 80-talsband: Lustans Lakejer!  Med jämna mellanrum får vi uppleva att Johan Kinde och bandet ger sig ut och ger nostalgikickar. Jag som skriver detta heter Christofer Psilander, och det är min intention att meddela läsarna på Nätet hur dessa konserter upplevts. Den senaste kan ni läsa om här nedan, de äldre finns bakom länkarna till vänster!

Kommande spelningar: Deltävling två i melodifestivalen. Scandinavium, 10/2 2007 Jag. e-mail.

6/2 2007, gratiskonsert på Centralstationen, Göteborg "Det finns en anledning till att de spelar gratis", snäste min kamrat sarkastiskt när jag sa att jag skulle gå och se Lustans på Centralstationen. Stackars kille. Han missade nåt. Mitt i centralens stora vänthall var bänkarna undanröjda och en ganska liten (och låg) scen uppbygd. Den äntrande en annorlunda sättning av Lustans vid tiotiden denna tisdagskväll. Lustans som sextett. That's a first. Man kan säga att denna kväll präglades av den ståtliga återkomsten av "the man with the magic fingers" - Tom Wolgers, som sist spelade med Lustans under turnén 1993. Musiken var nästan enbart från plattan Uppdrag i Genève, den skiva som Tom Wolgers satte sin prägel på, och som ofta betraktas som gruppens Magnum Opus. Icke desto mindre lyckat är det ju att även Christer Hellman, trummis på Uppdrag i Genève fanns med i sättningen, vilket faktiskt gjorde att tre av fyra medlemmar på den plattan stod på scenen. Musiken då. Ja, det var en nostalgitripp, en mycket lyckad sådan. Ljudet var helt OK, liksom medlemmarnas individuella åstadkommanden. Nostalgitrippen bestod av följande låtar: Stilla nätter, Unga moderna i en underbar liveversion, Man lever bara två gånger, Begärets dunkla mål, Rendezvous i Rio, Män av skugga (med nydanande synthljud av Wolgers), Diamanter och från Åkersberga-skivan Vackra djur gör fula saker. Ett extranummer blev det, nämligen da capo på Män av skugga. Fyrtio snabba minuter var tillända. Nostalgitripp, som sagt, och en bra sådan. Jag saknade visserligen låtar från Åkersberga, som Cynisk och En kvinnokarls död. Jag fick ett snack med Tom Wolgers efteråt, som - samtidigt som han signerade min Uppdrag i Genève-kopia - antydde att det blir turné med fler låtar framåt våren. Något vi naturligtvis ser fram emot. Tills dess hejar vi ju naturligtvis på Lustans i Melodifestivalen! 2007-02-06

Här nedan följer reportagen från de tidigare konserterna:

20/9 1996, Sten Sture, Uppsala. Första konserten av 4 som husband.

Ähum, här är det plats för ett erkännande. Jag var inte på plats denna spelning! Turligt nog har en kille vid namn Dan Norrå hört av sig till mig och berättat att konserten var mycket bra. Dan berättade även att det var en helt svartklädd Christer Sandelin som var gästartist.

27/9 1996, Sten Sture, Uppsala

Jag och min polare Clas, båda gamla Lustans-diggare,var där tidigt och slapp betala inträde! Vi kunde vid detta tillfälle konstatera att antalet fans måste ha sjunkit betänkligt sedan storhetstiden i början av åttiotalet.Det var långt ifrån fullt när bandet började, men ack så bra det var! Vi visste att ingen av de ursprungliga medlemmarna, förutom Johan Kinde var med, så vi hade varit lite skeptiska till hur det skulle låta. (Särskilt saknade vi naturligtvisTom Wolgers, som ju var med när bandet turnerade för tre år sedan.) Men vi blev inte besvikna! Bandet var fantastiskt 'tight', välrepat och välljudande. Johan Kinde lät som han gjorde för femton år sedan, det vill säga som vi alla ville att han skulle låta.En hel del kunde kanske påpekas angående ljudkvalitén, särskilt sång och tal hördes bristfälligt, men detta gällde inte oss som stod precis vid scenen, (vilka var ett gäng verkliga entusiaster), utan är något som jag hört av andra som stod lägre bak.

Låtarna bandet spelade var mestadels från glansdagarna 1981, det vill säga från skivan "Uppdrag i Genève", men ett par nummer från första skivan och ett par från tiden efter "Uppdrag i Genève" fickockså plats. Som extranummer spelades "Diamanter".

Jag försökte få bandet att spela en låtde spelade på Ollie's här i Uppsala för tre år sedan,"En kvinnokarls död", en låt som inte finns på någon skiva, men Kinde höll sig till spelprogrammet.

Kort sagt en mycket lyckad spelning, om än inte så lång, en dryg timme inklusive gästartisten Orup. (Jag försöktefå honom att spela "Det är vi som bestämmer", men den har han väl glömt...)

4/10 1996, Sten Sture

Denna gång hade jag förberett mig lite i mitt försök att få bandet att spela "En kvinnokarlsdöd" genom att skriva låttiteln på en T-skirt jag hade på mig under konserten...

Denna kväll var tyvärr publiken inte samma döds-hårda Lustans-fans i samma utsträckning. Jag fick i vissa stunder nästan för mig att jag var den enda "äkta", det vill säga av den stam som anser att "Uppdrag i Genève" är 80-talets bästa svenska album. Publiken var dock mycket uppskattande ändå, och fick in bandet till två extranummer.

Låtvalet var i stora drag detsamma som förra veckan, men en klädsam variation hade anbragts. Framför allt spelades fler låtar från den senare tiden. Jag, som denna kväll hade iklätt mig rollen av total dyrkare, lyckades dock icke att få bandet att spela "En kvinnokarls död" denna gång heller. Däremot fick jag min medhavda kopia av "Uppdrag i Genève" signerad under pågående konsert!

Gästartist var Kayo.

Summa sumarum: en mycket lyckad kväll. Jag spädde på lyckan genom att ordna så att jag sprang ihop med Johan Kinde utanför Sten Sture efteråt, och efter att ha förklarat mig vara en servil tjänare frågade jag varför de inte spelar "En kvinnokarls död", men fick inget egentligt svar på denna undran, däremot ett löfte att den skall komma ut på skiva nästa år!

11/10 1996, Sten Sture. Sista kvällen som husband.

Vilken avslutning!

Bandet var suveränt!

Uppsala lokala TV-kanal var där och filmade hela showen!

Johan Kinde hällde champange rätt i munnen på mig!

Allt var perfekt denna sista afton i Uppsala, men ett extra plus till publiken! Det var gott om gamla Lustans-fans där (inte minst tack vare mina rapporter på Nätet!), gott om folk överhuvud taget, och detta uppskattades uppenbarligen av Johan och de andra,som, tycktes det mig, lade in en extra växel. Bland annat speladede följande låtar: Män av skugga, Man lever bara två gånger, Unga moderna, Segerns sötma, Begärets dunkla mål, Brustna hjärtans patrull, Diamanter, En främlings ögon,Läppar tiger, ögon talar och En kyss för varje tår. Vi lyckades ropa in bandet till två extranummer, trots att DJ:n körde igång dansen efter det första!

Gästartist var en Rikard Häger (tror jag han hette) som hade den ofattbart goda smaken att köra ett par Kinde-covers, nämligen Valona och Bakom din rygg.

När jag i min sedvanliga iver ville höra En kvinnokarls död skrattade Johan och sade: Du slutar aldrig hoppas!

Som jag nämnde tidigare, filmade TV Uppsala konserten,och denna liveupptagning sändes över kabel-TV-nätet i Uppsala den 2/2 1997. Det var en härlig återupplevelse av den sista konsertern i denna serie spelningar!

26/2 1997, V-Dala nation

En bejublad konsert! Spelprogrammet var väldigt likt det från Sten Sture-spelningarna i höstas, men publiken var lika entusiastisk för det. Denna gång hade bandet ny basist och ny trummis, och särskilt den senare var beundran värd. Två extrainropningar blev det.

1997-02-27

---

---

Sten Sture, Uppsala 31/3 1999

En fantastisk upplevelse väntade oss alla onsdagen den 31/3 då Lustans Lakejer åter gästade Uppsala! Det är snart två år sedan Kinde och gänget senast var här, så det var sannerligen ett välkommet återseende! Extra kul för mig var att det var så många som fått tips om spelningen via min hemsida!

Det var ingen större samling som kommit för att avnjuta Johan Kinde och de andras framträdande, ett par hundra kanske. Försenat blev det också, bandet satt och såg nån idrottsmatch på TV hette det. Till slut kom de dock ut på scenen.

Det var inte något annat än en fantastisk upplevelse! Bandet var tight som bara den, och spelade en väl avvägd blandning låtar från nya skivan och gamla hits. De körde bland annat "Begärets dunkla mål" från första skivan, "Rendez-vous i Rio", "Män av skugga" och "Stilla nätter" från andra skivan, "Vackra djur", "För njutningen", "Cynisk" och "Kylan" från den nya skivan Åkersberga.

Jag har ju propagerat för att de skall spela "En kvinnokarls död" på alla konserter sedan turnén 1993, och nu fick jag äntligen mitt lystmäte tillfredsställt, och det med råge: Johan presenterade låten genom att säga att det fanns en i publiken som velat höra den varje gång bandet spelat i Uppsala, och nu när de äntligen skulle spela den så tillägnade han mig just detta framförande! En riktig höjdpunkt för mig personligen! En osannorlik höjdare!

En annan fantastisk upplevelse var när bandet spelade "Massans sorl" från första skivan. Den har jag aldrig hört live förut, och med Johan själv på gitarr blev det verkligen en speciell upplevelse!

Efter konserten lyckades jag få ett snack med Johan, och tackade naturligtvis för att han kom ihåg att jag velat höra "En kvinnokars död" på tidigare spelningar. Jag hade min "Åkersberga"-kopia med mig, och fick densamma signerad. Jag frågade även hur det kändes med det något sämre publiktrycket jämfört på till exempel turnépremiären i Göteborg för några veckor sedan. Johan svarade att han inte var så nedslagen, dels fanns det förklaringar till den dåliga uppslutningen, till exempel den idrottsmatch han själv varit engagerad i före spelningen, dessutom att spelningen var på en onsdag. Men framför allt tyckte han att uppsalapubliken var bra och uppskattande, och att det därför var roligt att spela i Uppsala!

Vi tycker naturligtvis att det är kul att Johan tycker det! Jag kommer att stå längst fram som vanligt nästa gång Lustans kommer till stan!

En bonusgrej för mig: I vimlet sågs Orup, och jag dök på honom och frågade om han kom ihåg "Det är vi som bestämmer" (baksidan på Intermezzos singel "Kom och ta mig" från 1979), men han bara skrattade. Lite senare såg jag honom i baren, och gick fram och sjöng de första raderna på låten: "Vi hade träffats för några veckor sen, jag var bara arton medans hon var trettifem. Tiden var inne för att kolla hur vi funkade bland polarna...", och frågade om han hade nån kommentar. Han skrattade lite förläget. "Det där vet jag inte nåt om!" blev hans något oärliga kommentar!

Konstigt... den enda artist jag känner till som förnekar sin bästa låt! Tänk om Johan skulle säga detsamma om "Begärets dunkla mål"...

Ett tips från mina Lustans-bekanta i Norberg ledde till att jag fick reda på den här spelningen. Förväntningarna var höga då jag satte mig på tåget. Vackert väder var det turligt nog, för spelningen skulle äga rum utomhus, på Gamla Scenen på Grönan.

Vimmel vid kravallstaketet som vanligt. Jag hörde till de första som kom dit och träffade flera riktiga diggare som sett Kinde och killarna flera gånger.

Nästan exakt på utsatt tid kom det på scenen in en välklädd herre - vars utseende närmast förde tankarna till en betjänt - och presenterade bandet, som omedelbart äntrade scenen. Johan var helt svartklädd, med en skinnrock som gick ned till knäna. Två guld-donnor som rörde sig sensuellt och till och med sjöng lite grand prydde scenen.

Till min förvåning OCH glädje började de med "En natt som denna natt", ett nummer de inte körde i våras i Uppsala. Vidare spelades "Rendez-Vous i Rio", "Stilla nätter" och "Begärets dunkla mål" från de första plattorna, "Läppar tiger, ögon talar" tillägnades som vanligt kvinnorna i publiken. Från nya plattan spelades "En kvinnokarls död", "Cynisk", "Vackra djur...", "Begär har förgiftat mitt blod" och inte minst "Här & nu" som han framförde för första gången live, och som tillägnades hans undersköna flickvän Jeanette.

Två extrainropningar följde. Johan nästan tackade för att publiken inte skanderat "Diamanter, diamanter...", men spelade den i alla fall till vår glädje. Vi längst fram började i stället skandera "Massans sorl, massans sorl..." som vi trodde vi skulle få höra, eftersom den kommit sist på alla konserter under våren, men sicken blåsning! Det blev ingen tredje inropning, i stället kom betjänten in igen och började genom ridån av bu-rop prata om någon motorcykel, som skulle göra konster senare. Och med detta så var den timslånga konserten slut.

För att summera: Det lät bra, men inte superbra. Bandet gör sig nog bättre inomhus, tror jag. Det var gott om folk, hela scenplanen och lite till var full, men jag undrar hur många som var där enbart för Lustans, egentligen. Det var lite dåligt med engagemanget under vissa låtar...

Jag hade en smula dåliga vibbar i bagaget från Grönanspelningen: Lustans utomhus var inte riktigt vad jag väntat mig. Det skulle bli intressant att se vad den här kvällen kunde föra med sig...

Till att börja med så var det helt fel publik där. Visst, de fanns där, de ohämmade Lustansdiggarna, jag själv inräknad, men minoritetsskapet var skrämmande. Jag var på plats vid scenkanten en timme före utsatt tid, och där fick jag stå med endast två personers sällskap i trekvart. Det kändes nästan som om det lutade åt mässfall ett tag.

När konserten började, prick på 8-slaget som annonserat, var dock planen framför scenen full. Och som tur var lät sig inte Johan nedslås av att engagemanget i publiken var dåligt! Han och bandet var mycket bra, lite tråkigt bara att låturvalet var väl likt det från Grönan. Bäst: den underbara övergången mellan "Man lever bara två gånger" och "Cynisk"!

Sämsta betyg går dock till Liseberg. Rockkonserter bör inte äga rum i stekande sol. Men scenen badade i solsken, och när Johan drog handen över pannan så stänkte svetten. Inte vad man är van vid då man ser en så cool kille som Johan. Han var för övrigt själv uppenbart besvärad av att spela i solljus, men hans humör svek trots detta icke! Han sjöng på till allas vår glädje!

Totalt blev det en timmes njutning, inklusive ett trelåtars extranummer.

Summering: Lustans ger aldrig upp! De kan spela även under vidriga förhållanden och göra det njutbart. Tänk er själva: "... varje natt mot begärets mål..." "...vi föddes utav mörkret..." "Natten ligger varm och tung..." "...stilla, stilla, stilla nätter..." "En natt som denna natt..." ...och tänk er sen detta i fullt solsken. Visst, Lustans är guld. Men jag vill helst se dem i en trång mörk klubblokal och inte i ett solhav.

1999-06-20

---

9/7 1999, Enköping. Utomhusscen på Torget.

Tredje utomhuskonserten på raken med Lustans, denna gång i Enköping. Med smokingen och flugan i en plastkasse satte jag mig på bussen dit, betalade 140 kr för att få komma in på festivalområdet och tog en öl. Det var en hel del gamla bekanta från andra konserter där, men inget överdrivet intresse från den inhemska festivalpublikens sida.

En kvart eller så efter utsatt tid kom dock pojkarna igång. Låtarna var ungefär desamma som från de senaste konserterna från Göteborg och Stockholm, den enda låten jag saknade från dessa tillfällen var Här och nu. Stämningen var dock på topp hos oss längst fram då bandet var mycket välljudande och Johan syntes oss vara lite extra engagerad, något som vi entusiaster tydligen bidrog till: Johan tackade särskilt oss längst fram!!!
Tyvärr saknades de vackra guldklädda flickorna som funnits med på en del tidigare konserter, men som tur var fanns det sköna damer i publiken att vila ögonen på!

För att vara utomhuskonsert var denna riktigt lyckad! Det berodde måhända på att det i alla fall var ett tak av pressening över scen och publik så att en viss inomhuskänsla trots allt infann sig. Dessutom var det ju en engagerad publik, och inte minst Sveriges bästa nostalgitripp i sällsynt fräsch 90-talstappning på scenen!

1999-07-11

---

---

31/10 2003, Göteborg, Trädgår'n.

Ett tre och ett halvt års långt uppehåll tog slut denna magiska kväll i Göteborg då jag återigen fick se mina idoler. Johan och bandet (samma sättning som 1999-2000) äntrade scenen och det var som om ingen tid förflutit. Med undantag för viss förändring i skäggväxten var Johan sig lik - och framför allt lät han sig lik, vilket innebär att han med stor träffsäkerhet levererade såväl gamla hits från tidigt 80-tal som de "nya klassikerna" från 1999. Eller från 1993, vilket är det år jag första gången hörde kvällens inledningsnummer "En kvinnokarls död", och som hörde till kvällens höjdare! Fler toppstunder: den nya låten "Rid inatt", som ännu inte är utkommen på skiva men som lovar gott för framtiden! Typiskt lustanssound i modern tappning blir mitt omdöme.
Kvällens publik var något extra. Den fick in bandet till tvenne extranummer och ihärdiga försök till ett tredje inleddes. Jag har sett Lustans 10 gånger nu och jag tror inte att jag någonsin varit omgivna av sådana fans som under denna kväll! Jag fick "äran" att från min centrala plats mitt emot Johan höra så gott som varje text sjungen av en av mig omgiven tjogstark manskör.
Inte minst märktes detta under paradnumret "Begärets dunkla mål", en låt som Johan skrev när han var mycket ung. Han presenterade låten med att erkänna att han fortfarande inte fattar hur han lyckades få till den vid ringa 16 års ålder.
Och det undrar vi också, Johan. Vi som står på andra sidan kravallstketet och är Lustans Lakejers lakejer. Hur får du till det, år efter år, decennium efter decennium?
Men svaret är egetligen irrelevant.
Bara du fortsätter.

1999-07-11

---

28/5 2004, Trädgårn, Göteborg

Jag har aldrig sett Lustans Lakejer som i kväll. Eller Lustans, förresten, det var Johan Kinde på sång och Mats Tärnfors på piano, inget mer. Jo, förresten, en trummaskin från tidigt 80-tal kompletterade ensembeln.
Och det var ett helt nytt koncept för att vara Lustans. Det var närmast att betrakta som middagsunderhållning: spelningen ägde rum i Trädgårn's matsaI, med dels sittande matgäster, dels pub-publik, som stod lite vid sidan om. I stället för det sedvanliga kravallstaketet som så våldsamt brukar skilja oss från Johan och gänget fanns - ingenting.
Konserten var så stilla, så stilla.
Och - konserten var så bra, så bra.
Johan hade anpassat repertoaren efter konceptet, och de lugnare melodierna var i fokus. Skuggan av ett tvivel är man inte bortskämd med, till exempel. Inte heller Massans sorl, som kom mot slutet. De bägge Åkersberga-låtarna För njutningen... och En natt som denna passade gripande bra, då Johans roll som eftertänksam, åldrande glamourgosse, krönt och manifesterad i många av Åkersberga-texterna, passade nästan ännu bättre i det här stillsamma fomratet.
Ett av höjdarnumren var Paradisets portar, denna smärtsamma, eftertänksamma, tragiska avslutningslåt från Uppdrag i Genève-skivan. Johan berättade att han förmodligen aldrig - i alla fall inte sen 1981 - hade framfört den låten live tidigare.
Till en nytänd Lucky Strike tog han sig an den nya låten Rid i natt, dock i en helt annorlunda version än någon av de tre som finns på nya singeln. Tänk om denna inspelning hade fått kröna skivan, vilken kvartett det blivit!
Mot slutet kom en intressant Bossa Nova-tolkning av Begärets dunkla mål - som gick hem hela vägen.

En av de största fördelarna med kvällens begivenhet var ljudet - det var perfekt. Det gick att höra vartenda ord, varenda bokstav Johan sjöng, och det var riktigt vilsamt att höra hans starka, tydliga stämma så kristallklart. Pianot trakterades på ett ytterligt föredömligt sätt, där välspelad excellens och klädsam tillbakahållning kombinerats till fullo.
Som extranummer spelades en coverlåt av något 80-talsband, och dessutom - i brist på mer inrepeterat material - fick vi i publiken välja en av de redan framförda låtarna som allra sista avslutning.
Vi valde Paradiset.

För många fortsatte kvällen med sedvanlig nattklubbsaktivitet, men jag vandrade hem och smälte de nya intrycken.
Det här får du gärna göra igen, Johan!

2004-05-29

---

---

TACK TILL
JOHAN KINDE!

---

Eder tjänare och lustans lakej, Christofer Psilander.